Fyra dagar i tystnad, som blev en upptäcktsresa i mig själv
Förra veckan gav jag mig själv möjligheten att göra en omstart. Som en Ctrl + Alt + Delete på datorn, för en ren och fräsch plattform inför hösten. Fyra dagar på en tyst retreat. Ingen telefon och ingen kontakt med omvärlden. Bara tystnad.
Något jag önskat göra länge, gick äntligen i uppfyllelse. Jag var både spänd och nyfiken på vad retreaten skulle lära mig om mig själv.
Upptäckte mina omedvetna beteenden
Jag letade fram min gamla analoga klocka, fick fixa nytt batteri eftersom den inte använts på flera år. Och sedan kom insikterna, en efter en. ”Ska kolla vad det blir för väder imorgon…”, ”Åh, så vackert, jag måste ta en bild…”, ”Vad har hänt i världen idag?”, ”Undrar hur barnen har det?”, ”Hur många steg blev det på dagens vandring, egentligen?”.
Inget av det gick att tillfredsställa. Och en liten FOMO smög sig på också – allt är på paus i mitt liv, men inte i andras! Det var då jag förstod hur många av mina vardagliga "behov" och omedvetna beteenden som egentligen bara är vanor jag aldrig ifrågasatt.
Men så, någonstans under de här dagarna, infann sig något annat. Ett lugn. Bara vetskapen om att ingen kunde ringa, messa eller nå mig gjorde mig avslappnad. Inga krav, inga måsten.
Tystnad tillsammans med andra
Att vara i tystnad på egen hand är en sak. Att vara i tystnad tillsammans med andra människor är något helt annat. I början kändes det obekvämt. Den sociala stressen fanns där i början, att inte veta hur man "ska vara" när ingen pratar. Men efter ett tag hände något. Tystnaden blev en egen konversation. Nickar och leenden som sa lika mycket som ord hade gjort och det uppstod en trygg gemenskap. Stressen släppte, och gav mig plötsligt tid att faktiskt tänka och reflektera, utan att samtidigt behöva hålla igång ett samtal.
Vi åt i tystnad, en tugga i taget. Jag kände smakerna tydligare och jag var mer närvarande än jag varit vid en måltid på länge.
Att sakta ner även i kroppen
Vi gjorde långa vandringar, i tystnad. Jag har alltid haft ett högt tempo i kroppen och går ofta snabbt. Därför fick jag i början nästan "kämpa" för att få in samma lugn i benen som jag hade i huvudet. En påminnelse om hur djupt inkört ett högt tempo faktiskt är – inte bara i tankarna, utan även i musklerna.
Vad som blev kvar när bruset försvann
När allt det yttre; notiser, krav, förväntningar föll bort, blev det tydligt hur mycket utrymme det har tagit upp. Och hur lite som faktiskt behövs för att känna sig lugn, närvarande och klar i huvudet.
En retreat i vardagen
På väg in mot hösten. En tid då kalendrarna fylls på och tempot skruvas upp, ofta innan man ens hunnit landa efter sommaren.
Vad skulle hända om du gav dig själv en liten ”miniretreat” i din vardag?
Här är sex saker jag själv kommer att ta med mig inför hösten, för att behålla mitt lugn och närvaro, som kanske kan inspirera dig:
Börjar dagen med en stunds reflektion – innan mailen och mötena tar över, för att själv sätta målbilden för dagen. Sätt dig i en fåtölj, ta ett djupt andetag och slut ögonen, i fem minuter.
Stäng av notiser på telefonen och datorn.
Kolla mejlen och meddelanden vid bestämda tider, istället för kontinuerligt agera på varje ”pling”.
Ta korta pauser, medvetet – istället för att köra på tills du inte orkar längre.
Dra ner på sociala medier. Testa att vara helt utan en dag i veckan.
Var närvarande i dina möten med andra. Lägg undan telefonen och lyssna helhjärtat.
Ingen av dessa kräver fyra dagars tystnad. Bara ett litet val, varje dag.
/Anette 🌺